Image Image Image Image Image Image Image Image Image Image
Scroll to top

Top

Vår resa – vi behöver ditt stöd

Vår resa – vi behöver ditt stöd

På söndag är det val och då når vår resa station. Det är upp till dig och andra väljare att bestämma vad som ska ske efter det. Jag vill med detta inlägg skildra varför jag kanske lite oväntat valde att engagera mig inom politiken och varför jag brinner för den.

Jag har alltid sagt att politik inte var något för mig. Det verkade segt, långsamt och tråkigt med massa frågor som drogs i långbänk och inget hände. Och det sa jag till Mikael som när vi köpte Lisas Sjökrog frågade om inte jag inte samtidigt som jag köpte restaurangen skulle kunna tänka mig att ta hans plats inom politiken. Jag skrattade och tackade vänligt och bestämt nej. Det gick en tid och han frågade igen och igen. Till slut sa jag – men visst, jag kan ju pröva. Det kan kanske inte vara fel trots allt.. kanske?

Sagt och gjort. In i det blå partiet blev jag väl omhändertagen och många visade nyfikenhet för mig och andra som valde att engagera sig. Vid det tillfället förstod jag inte varför alla var så intresserade av att äta lunch och prata med just mig. Jag lärde snabbt känna bland annat Camilla Brunsberg som vid tillfället verkligen verkade vara en friskt fläkt i ett annars ganska rostigt parti. Det ena gav det andra och efter valet 2010 engagerades jag tungt inom politiken med en rad uppdrag inom partiet och politiken. Jag hade lärt mig det politiska hantverket och hur det funkar inom partiföreningen.

Det var vid detta tillfälle kring hösten 2012 som en känsla smög sig på, en känsla om att inte allt stod rätt till. På våra många politiska möten pratade vi om hur viktigt välfärden var. Välfärden skulle prioriteras. Skolan skulle vara landets bästa, inom äldreomsorgen skulle man kunna åldras med värdighet och särskilt utsatta i samhället skulle vi ge det bästa stödet till. Jag minns exakt när min bild av verkligheten förändrades. Det var i ett samtal om hur vi skulle prioritera resurserna. Många områden inom kommunen äskade efter mer resurser och vi skulle göra prioriteringarna.

Jag menade att det var dags att ge de mjuka nämnderna skola, äldre och socialförvaltningen mer resurser. Inom äldreomsorgen stod varje dag personal inför hopplösa val och tvingades på grund av allt för hög arbetsbelastning att välja bort att gå ut med brukare och t.ex. sköta deras personliga hygien. Inom skolan var det brist på resurser framför allt för de barn som hade behov av extra hjälp och lärare och övrig personal inom skolan bågnade under väldigt stor arbetsbelastning. Inom socialförvaltningen hade de under flera år bett om mer resurser, mer resurser för att i tid och med kvalitet kunna hantera de ärenden som kom in.

Alla var överens om att det verkligen behövdes mer handläggare inom socialförvaltningen, att vi behövde fler lärare i skolan och fler händer inom äldreomsorgen som bågnade under alltför stor arbetsbelastning. Det var där, exakt då, när jag fick berättat för mig att – jovisst det behövs men vi har ju redan satsat så mycket pengar på de verksamheterna. Det hette att vi aldrig hade satsat så mycket pengar på skolan, äldreomsorgen och socialnämnden. Det var då jag insåg att det bara var ett stort spel för gallerierna. Allting rämnade.

Välfärden blödde men vi skulle istället prata om allt som gick bra, allt som vi gjort för Karlskrona i form av stadsförsköning, Stena Lines etablering på Verkö och hur framgångsrika de stora företagen ABB, Roxtec mfl var. Hur bra den nya skärgårdsfesten var. Det var det som vi skulle lyfta fram samtidigt som välfärdsnämnderna skola, äldre och social bågnade. De hade ju trots allt fått mer resurser än någonsin. Det var det som var viktigt, det fick räcka med budgeterade resurser för de verksamheterna.

Det var i det tillfället som jag bestämde mig. Jag kunde inte stå bakom en sådan politik. Kanske lite naivt föresatte jag mig att förändra det lokala partiet som jag tillhörde. Jag ville driva en helt annan linje och utmanade tillsammans med några likatänkande den etablerade ordningen. Hur den historien slutade har alla kunnat följa i medierna.

I februari startade vi Karlskronapartiet. I partiet har vi bland annat före detta moderater, före detta folkpartister, före detta miljöpartister och före detta socialdemokrater. Det som förenar oss är att vi se verkligheten som den är. Vi vill berätta om den. Vi vill äga bilden av verkligheten.

Vi vill föra en politik som prioriterar det som är viktigt för de som bor i Karlskrona. Vi kommer aldrig tumma på skolans, äldreomsorgens och den sociala verksamhetens behov av resurser samtidigt som vi är rustade för att ta krafttag inom den kommunala organisationen och dess förvaltningar. Vi vill frigöra resurser att satsa på välfärdsverksamheterna genom att omorganisera kommunen och skapa förutsättningar för de företag som finns i Karlskrona att skapafler arbetstillfällen genom vårt näringslivspolitiska program.

Vi kommer inte kunna lova allt till alla. Det kommer inte att vara möjligt. Vi kommer behöva prioritera. Tycker du om våra prioriteringar – snälla hjälp oss i vårt arbete genom att lägga din röst på Karlskronapartiet på söndag.

Nicklas Platow
Karlskronapartiet

Next Story

This is the most recent story.