Image Image Image Image Image Image Image Image Image Image
Scroll to top

Top

Hög tid att utreda NATO medlemskap

Hög tid att utreda NATO medlemskap
Sverige har en offentlig historia av militär alliansfrihet, syftande till neutralitet i händelse av krig, men sanningen är en annan.

Svenska politiker och höga militärer har under hela det kalla kriget haft ett omfattande samarbete med NATO, främst via kontakter med Storbritannien och USA.

Sverige har via detta samarbete varit garanterade militärt stöd vid ett eventuellt anfall från Sovjetunionen och dess allierade inom Warsawapakten och redan på 60-talet lades vi under USA’s kärnvapenparaply vilket ledde fram till att Sverige lade ned sitt atombombsprojekt.

Sverige har löpande fått tillgång till militär spetsteknik från USA som inte ens de stora NATO medlemmarna fått köpa, avancerade jaktrobotar till stridsflyget, sensorsystem för detektering av främmande undervattensverksamhet, sensorer för mörkerstrid mm

Sverige hade världens fjärde största flygvapen under kalla kriget för att kunna möta ett Sovjetiskt anfall i luften, över havet och över land. Detta tillsammans med övriga Krigsmakten (numera Försvarsmakten) var tillräckligt att avskräcka Sovjet från att nyttja Svenskt territorium i händelse av krig i västlig riktning.

De senaste 30 åren har Svenska politiker lyckats med det Sovjetunionen och dess allierade bedömde sig inte klara av utan att ta oacceptabla förluster, nämligen att slå ut det Svenska militära invasionsförsvaret och decimerat resterna till “ett ekonomiskt särintresse”.

Sverige lade under 80-talet ca 2,5% av BNP på försvarsanslag och en stark inhemsk försvarsindustri vilken än idag är världsledande inom flera områden även om ägarstrukturen blivit internationaliserad.

Mycket av dagens IT och kommunikationssystem är utvecklade ur militära system, liksom radar och övervakningssytem för hav och luft som idag är en förutsättning för den omfattande civila trafiken.

2013 var försvarsanslagen nere i ca 1,15% av BNP beroende på hur man räknar eftersom militära internationella insatser skall finansieras av Försvarsmaktens tilldelade budget vilket vid uppkomna insatser (Libyen, Syrien, Mali mm) får direkta konsekvenser på materielanskaffning och förbandsverksamhet såväl som nationell beredskap. Dessutom har ett antal politiska beslut i modern tid gjort att försvarsanslagen numera i stor utsträckning är intecknade i marknadsmässiga hyror till Fortifikationsverket, intäktsfinansierade stödfunktioner från FM Log och FMV.
Detta innebär förutom minskade anslag i kronor och procent att Försvarsmakten inte längre har handlingsfrihet med tilldelade medel för sin verksameht. Obalansen mellan uppgifter och resurser har nog aldrig varit större, och innan Krimkrisen fanns inga tecken på ljusning.

Ryska förband i Östersjöregionen uppträder allt mer aggressivt, den typ av simulerade flyganfall mot militära mål i Stockholmsregionen och Blekinge som vi såg prov på under påskhelgen 2013, där FRA enligt uppgifter i media analyserat radiotrafiken till att det övades procedurer för fällning av kärnvapen, har vi inte sett prov på sedan kalla krigets dagar.

Ryssland har sedan år 2000 ökat försvarsanslagen med i snitt 21% årligen och är nu uppe i dryga 500 miljarder kronor vilket beräknas 2015 uppgå till drygt 750 miljarder. Budgeten inriktas i stor utsträckning på modernisering och nyanskaffning av materielsystem i MilO väst med Östersjöns och Kolahalvöns förband som högt prioriterade.

Försvarsmakten genomgick under drygt 20 års tid ett omfattande stålbad där förbandsnedläggningar och avveckling av förmågor och materielsystem blev vardag, och politikerna tävlade i vem som kunde tona ned de miltära hoten mot sverige mest, Ryssland var bankrutt och dessutom på god väg att bli en fredlig demokrati.
Om förutsättningarna förändrades skulle vi få en förvarning på ca 15-20 år där vi skulle ha möjlighet till återhämtning av den svenska försvarsförmågan under kontrolerade former.
Många blev förvånade 2008 i samband med Georgienkriget, hur kunde Ryssland på så kort tid, utan förvarning och med så hög effektivitet ge sig på ett grannland, och lika överraskande var det att Ryssland gav sig på Ukraina och tog tilbaka Krim.

Rysslands stormaktsambitioner går inte längre att blunda för, den ryska björnen har vaknat ur sitt ide och han är hungrig…

Vi står nu vid ett vägskäl där vi måste välja inriktning:
Antingen måste vi återuppbygga invasionsförsvaret för att kunna försvara hela Sveriges territorium och dess befolkning i händelse av en konflikt i vårt närområde och fortsätta hävda vår alliansfrihet.
Eller så är det hög tid att hitta en trovärdig militär allianspartner som till skillnad från EU inte är bakbundna av Rysk energiförsörjning.I detta fall är det NATO med USA och Storbritannien i spetsen som åter är vårt enda rimliga alternativ.
Det är nu hög tid att på allvar utreda förutsättningarna för ett svenskt NATO medlemskap som ett alternativ till en fullständig återuppbyggnad av det svenska invasionsförsvaret.